Karsk och Butthead

Det knackade på dörren och jag väntade ju besök av vad jag trodde var snälla människor från vårdcentralen den där 6 maj i år.

Vore det inte så att jag inte redan försökt anmäla inbrott samma morgon, hade jag blivit ytterst förvånad över Konstapel Butter och Buttheads opera i att snälla släpp in oss genast, vi har ett brådskande ärende att uträtta hos svältande "Pia Kron" sa dom så jag trodde först dom hamnat i fel lägenhet. Sen kollade dom i sängen och insåg att Pauliina var det enda hjonet i huset så utan legitimation borde de genast hjula in till stan med patienten som protesterade högre än eiffeltornet att behöva utstå en dödlig transport nykrampad med hjärnskakning och blödande halsartär.

Ho-Ho i stugan, finns det några anorektiska barn här ropade Karsk och Butthead när Pauliina bara log och föreslog sakligt en hjullastare istället med säng assisterad av en doktor då hjulet nyligen stannat och jo hjonet hade redan läkarförskrivna transporter i annorlunda stil sedan sekel tillbaka. 

Nää sade Karsk och Butthead vi har hört att du dör igen om vi bara kunde tvinga dig att krampa ihjäl dig en sista gång kolla inte ner bara nu när vi släpar dig nedför trappan och bojar de tunna små armarna som redan tappade alla kilon under svälten på Mava och skickades in i dödens kammare Bollnäs med en blodsockerhalt på 3,2 vid krampande hemgång i rullstol, som måste lämnas på avdelningen.

Nu måste hjonet sitta upprätt sade Butthead medans Konstapel Karsk skrattade och drog på gasen i guppen och tog den längsta omvägen genom skogen basunerandes ut att han måste bara få testa en grej opsan körde i vägrenen full gas i strecken med flit hur länge dom helst utan att behöva flytta ut dit egentligen och skrattade ånyo medans Pauliina komade ner och hjulet nästan stannade i uppfarten till en annan transport.

Vet inte om det går att lasta om nu sade Butthead men opraktiskt nog vore det assisterade mordförsöket ofullbordat om Pauliina andades allra minsta, så man måste ta en ny omväg raka spåret ut på niannorets guppiga nu jävlar vägen, där Pauliina skräckslaget insåg att det blir skott i pannan om jag inte lyckas sluta andas innan skogsbrynet närmar sig.

Då ropade någon i radion vart är ni någonstans, man blev ändå tvungna assistera den andra bilen med en kramandes Pauliina som kastade sig i famnen på Good Cop som undrade varför i all sin dar har ni bojat hjulet?

Ho-Ho i stugan envisades med sin vanliga transport så vi blev tvungna att boja henne för att få henne tystare sade Karsk medans Butthead nöp det nu lösa skinnet tills armen blev blåare än Buttheads tunga om ni förstår.