Obviously over

Drömmen om ett liv för de mest utsatta i svenska vårdsamhället. 

Obviously not möjligt i dagens Sverige. 

Det var typiskt nog ett krav från Socialtjänsten och co, att jag verkligen visade mitt barn att i Sverige finns alltid vård för behövande och alla behandlas med samma värdegrund. 

Annars skulle det bli en sån där LVU om barnets smärtor inte gick över av utskällningar och diverse vidriga förbud. 

Operation av mamman måste ske på statens bekostnad också, även fast jag hade en insamling för sista minuten nödplan så måste jag visa sonen att Sverige är ledande inom multidisciplinära högspecialiserade vårdprogram, vilket inte gått att finna under hela mitt förlopp sen iallafall den akuta fasen dom senaste åtta och ett halvt åren.

Jag blev alltså tvungen att först med blod svett misströst och tårar bli radiolog, neurolog, genetiker, medicinspecialist, fysioterapeut och mycket mer. 

(Och uppenbarligen till sist obduktions radiolog...) 

Ungefär så, började min högst förbjudna karriär på Chiari Bridges som jag senare när jag började tänka i egna banor, utvecklade till att leda Skandinaviens Chiari med co diagnoser - forum för att först lära patienterna och Gud förbjude skrek vissa på planeten, ja vi tar oss friheten att bedöma bilder och när det kniper tar hjälp av internationella specialist kirurger och jo neuroradiologer. 

Såna som helhjärtat brinner för både hjälpen och gåtorna i det vackra insidorna. 

Så småningom blev det dags att hjälpa egna vården framåt och det har varit berg-och-dalbana men jag är mäkta stolt över framstegen hos "tänker inte nämna några namn eller ledtrådar".

Någon ska dock alltid veta att den fattade galoppen direkt men somliga ville hindra såna där utbildningar av våra finaste kirurger. Överlever jag inte så hoppas jag vid Gud att budskapet, jag är mäkta stolt över dig, når fram en dag. 

Hursom så blev socialtjänsten nu ännu argare för att fräckaste mamman ville hjälpa inte bara alla som behövde, men barnet med egna smärtor och genetiska tillstånd, krävde storgråtande av sin mamma, hjälp mig också jag går sönder av smärta 💔😭

Sagt och gjort, mamman rådgjorde med Italiens mästerverk till neurokirurgin innan hon vidarebefordrade sin fråga till Sverige. 

Sverige blev så ledsna över att mammor ens frågar en doktor om att titta på såna där second opinion bilder att man vägrade ens se tillstånden och prankade "troligen artefakter", ja samma artefakter i två omgångar av bilder med flera år mellan undersökningarna. 

Så nu måste barnet kastas in hos sin genetiska far som ju hjulade ut redan när barnet låg i magen, medans mamman slet livet ur sig för att få ihop livet med en riktigt krävande bebis, tog fadern sina ynkliga påtvingade tio pappadagar till skogen och lekte lekar med sin polare. 

Det förklarar bara ribban för dom kommande tolv åren. Aldrig hålla såna där umgängen, inte en enda present eller julklapp. 

Där skulle nu barnet förvaras och fortsätta plågas av både fysiska och nu mest psykisk misshandel, tills mamman listat ut hur man får en sån där vård i Sverige. 

Tråkigt nog hann hennes kirurger, ja hon hade två såna där hjältar, precis listade ut några revolutionerande upptäckter som dom ödmjukaste finaste läkarna dom var, aldrig betvivlade varför mamman visste vad vi behövde kolla på före sån där aai fusion, och dom hann inte. 

Dom möttes av så mycket motstånd att tiden rann ut och mamman dog flera gånger. 

En gång hemma och två samma dag under CT angio. 

Sen fick hon aldrig mer tala med sina hjältar, hon måste dö nu sa vissa och gissa om det finns vidriga soc människor, familjen och en sån där LVU värd som inte bara hejar på men jobbar hårt för att uppfylla sina drömmar om en död Pauliina och hindrar alla chanser till kontakt ens med vården. 

Dom har lyckats kapa allt inklusive bank id och prankat in egenvårdsbegäran och andra vidriga kapningar, för när mamman låg på sjukhus var datorerna öppna och det tog lite väl lång tid att återfå dom nu formaterade enheterna. 

Hon kan inte ens logga ut för nån annan får återställningskoden om ni förstår. 

Summa summarum, det gick visst att samarbeta med dom finaste inom kirurgin men typiskt nog fanns det alltid flera som visste hur dom skulle stoppa vårdhjältarna. 

Nu har jag inte ens möjlighet att hämta mina kragar från en barmhärtig smyghjälte för någon annan ville ha avierna och mitt bankid och fysiskt id. 

Loppisens skattkista kallade på uppmärksamhet sade nog socialtjänsten om min brustna halsartär, erinran om barnets nya kidnappning hittade dom snabbare än blixten och förintade lika snabbt som Kapten Haddock hittade diagnoserna på alla olika sjukhus och brände på bål, men opraktiskt nog finns ingen som vill hjälpa ett oskyldigt barn från tortyrhålans skamfläck på planeten.