Avslutad.

Det blev inget mer.
Hur mycket än några kämpade, så finns det folk högre upp, som inte vill att jag får den vården jag måste ha. 
Palliativ vård och sjukpension.
Jag orkar inte hoppas på insamlingen mer heller, spridningen har inte gått bra alls. 
Jag just nu bara vänta och se om det går snabbt eller långsamt, vet inte vad jag föredrar i dagsläget. 


I Sverige, åtminstone på vissa sjukhus, är Bow hunter's och AAI/CCI inte behandlingsbart eller ens farligt, plågsamt.
Just nu orkar jag inte skriva mer utförligt, jag har gråtit och gråter så huvudet sprängs. 
För det är inte bara mitt liv, utan också mitt barns.