MIN HJÄLTEKIRURG

MIN HJÄLTEKIRURG.

Anteckning utan fysiskt möte

            2024-04-22 10:21   

            Antecknad av                                                          

Doktor Skämsmössa.  (Läkare)Ortopedi, Region Uppsala, Ortopedmottagningen

JOURNALANTECKNING

Kollega Hjältekirurgen från Ortopeden i Gävle efterfrågar en handlingsplan för eventuella akuta situationer. Brevsvar enligt nedan. Tyvärr drabbades patienten av en sådan förra helgen.

Detta var Hjältekirurgens sista vädjan till Uppsala Akademiska. 

OBSERVERA att förfrågan skickades redan ETT PAR VECKOR INNAN BREVSVARET då Uppsala hade tackat nej till att åtgärda vad de själva redan diagnostiserat i mina journaler, Kraniokervikal instabilitet, Atlantoaxial rotatorisk subluxation med komplicerade följdskador som Syringomyeli, misstänkt Bow Hunters som de bedömde under kateterangiografin som, tvistande vertebralisartär vid vridning av huvudet vilket ledde till vasospasmer vid de tillfällen jag svimmade under sagda undersökning. Uppsala bedömde att inget av dessa behövde åtgärdas.

Min Hjältekirurg har lagt enorma insatser i att försöka rädda mitt liv sedan hösten 2020 när jag kommit hem från Dr Gilete med nya röntgenbilder. Vi tre befarade att det fanns ytterligare komplikationer med vertebralisartärer till exempel Bow Hunters och därför fick jag äntligen nackkragar av Hjältekirurger för att slippa svimma eller bli förlamad med mera när jag behövde vara uppegående, han ordnade också omedelbart bedömning "vid sidan om" av en rutinerad kirurg i Uppsala som direkt larmade om artärens riskfaktor.

Hjälten fixade med ilfart nya undersökningar av artärerna med huvudrotation, samt slätröntgen i extension och flexion, som jag skulle ha med mig om vi bara hittade en kirurg vilket gick rekordsnabbt. Själva undersökningarna tog en vecka!!! Från telefonsamtalet till att vara utförda, det enda som krånglade lite var angion på grund av min allergi mot kontrasten där en paraplybehandling behövde planeras.

Han löste med liggande transport ända till Örebro där kollegan (Hjältekirurgen opererar inte själv i höjden kraniocervikalt) och kollegan bedömde instabilitet mellan C1-C2 men resten måste på nytt undersökas då kontrasten aldrig nådde vänstra vertebralisartären. Det bestämdes ny angio med huvudrotation men när denna var utförd så hade kollegan, "Bandvagnen" kan vi kalla honom, slutat i Örebro. Jag behövde inte ens göra mer än svara på Hjältekirurgens enda fråga; 

"Vad tyckte du om Bandvagnen?" och vips hade Hjältekirurgen kontaktat Bandvagnen på ett annat sjukhus. Nu blev det aldrig mer än ett telefonsamtal då Bandvagnens chef inte alls ville titta på nya angion och Hjältekirurgen kunde inget annat göra än att vänta på mitt eget sökande efter kirurg och begära nytt möte. Däremellan har Hjältekirurgen ordnat besök hos neurokirurg, ringt runt och fixat och försökt allt som gått att göra i Sverige, men det såg ljust ut i ett par år när senaste kollegan lovade många åtgärder som landade i operation, fusion men bara om artären verkligen blev påverkad. Det blev den ju men ändå drogs operationen in.

Hjältekirurgen stängdes av från min vård, CHEFEN stal alla 1177, vidarebefordrade alla samtal till sig själv, fram tills jag låg på ortopedakuten och krampade med vertebralisartärblödning den 13 april i år. Men redan innan den röntgen där detta sågs, hade min akut-ortoped redan ringt HJÄLTEKIRURGEN som var LEDIG, ändå svarade han och tog sig tiden att ringa Uppsala och först då "såg Akademiska" att HJÄLTEKIRURGEN redan bett om hjälp flera veckor tidigare med en nödplan för just sådan situation och Uppsala svarade rätt och slätt att "NU ÄR DET ÄNDÅ FÖRSENT".

Jag skulle egentligen ha träffat min Hjältekirurg i våras men CHEFEN struntade i att ens meddela honom och placerade mig akut hos Kapten Haddock som kastade ut mig och förbjöd nackkrage.

Jag behövde nu nya kragar för att ens överleva men kunde inte få kontakta min Hjältekirurg för Ortopedmottagningen hade nu stängt av mig utan Hjältekirurgens vetskap. Någonstans måste han ändå ha fått veta det för plötsligt en dag fick jag ett brev med den vackraste anonyma presenten, varsågod att hämta nya kragar.

Det är en helt annan historia hur de hamnade på avvägar och någon lade in ett okänt nummer i min journal så ingen kunde ens kontakta mig, men HJÄLTARNA som fortfarande i skymundan försöker i smyg rädda LIV löste det med att skicka dem med BUD till mitt hemsjukhus.

HJÄLTAR FINNS. Vad som än händer, hur det än går, det finns inga tack nog men du förstår att jag är dig för evigt tacksam för mänskligheten och glöden i att göra det som läkareden egentligen innebär.