Nä. Man kan inte tro att...

Inte för att något gått som det ska tidigare, men nu tar det priset. 

Jag får ingen operation av två anledningar. 

1. Man anser att mina mått avviker för lite för en steloperation. Trots att jag har de svåraste symtomen som är typiska.

2. När kärlet i nacken, vertebralisartären, stängde av under kateter angiografin, så fick jag enligt journalen inga neurologiska symtom. Bara en kraftig smärtattack.

Kärlet är därför oskyldigt. 

Men. I verkligheten.... 

1. Mina mått är tydligt över gränsen.

Det har densamma läkaren tidigare tittat på och sagt muntligt, när vi gick igenom vad radiologen i Uppsala mätt upp. 

Men nu i det slutgiltiga beslutet har man tagit mått i bilder som inte är avsdedda för ändamålet, dvs jag vrider inte fullt utan bara tills jag får symtom. Och i dessa bilder har man mätt upp till gränsfall.

2. Jag fick inget smärtanfall under kateter angiografin. Jag svimmade av i samband med kärlpåverkan. Man visste det och bad assistenten skriva symtomattack.

Inte smärtattack. 

Jag har naturligtvis frågat varför dessa osanna ändringar men inte fått svar. 

Slarv eller ovilja, det vet jag inte. 

Men resultatet är detsamma. Farligt.

Jag vet inte om jag orkar mer. 

Det känns inte så, det är som att slå huvudet i en vägg. 

Kommer jag in med mitt huvud i en väska skulle man fortfarande anse att det inte behöver åtgärdas. 

Det måste bli utlandsvård men jag kan inte betala den. 

I Facebook gruppen Drömmen om ett liv

hittar du mer info och det mesta av min långa resa. 

Tacksam om du delar 💓